Från C till 4G

Skrev för många år sen några rader i en alumni-blogg. Målgruppen var studenter på Linköpings Tekniska Högskola. Skrivandet gav anledning till reflektion. Varför väljer man som man gör här i livet, och vad leder valen till?

”Vad vill du minnas när du blir gammal?” Brukar ibland ställa mig frågan när jag ska välja här i livet. Det kan gälla små eller stora val. Ska jag jobba en stund till eller berätta godnattsagor för barnen? Ska familjen ta sitt pick och pack och flytta utomlands? Inte sällan innebär svaret att man får bryta tangentens riktning. Förhoppningsvis utan att helt tappa fotfästet i tillvaron.

I Augusti 1982 sitter jag i en bil på väg söderut från Stockholm. Jag är på väg att flytta hemifrån. Det känns nytt och spännande. I bagaget ligger en sovsäck och en resväska med lite kläder. Vägen bär till Linköping där jag ska börja läsa Datavetenskap, en alldeles ny utbildning vid LiTH med sikte på teori och praktik som möter den väntade framtida explosiva utvecklingen i mjukvaruindustrin. Det kommer att dröja ytterligare några månader innan någon föreslår att utbildningen ska kallas C istället för det första, trevande Dv. Och det ska dröja ytterligare några år innan C-linjen har blivt en fullfjädrad ubildningslinje med elever i alla årskurser. Men det är inte sånt jag tänker på där vi susar fram söderut på E4:an. Jag vet bara att flytten till Linköping är början på en ny period i livet, en period värd att minnas. Och det pirrar i magen av förväntan.

I Januari 2010 sitter vi hela familjen, hustru, döttrar och jag själv på ett flygplan västerut. Allt känns återigen nytt och spännande. I bagaget ligger aningen för många resväskor. Och någonstans långt under oss guppar ett fartyg omkring på Atlanten med vårt bohag i en container. Huset i Göteborg har vi tömt. Vi ska flytta och bo några år i Kalifornien där jag ska arbeta på Ericssons nya enhet i Silicon Valley. Barnen ska börja i allmän s.k. public school trots sina nästan obefintliga kunskaper i engelska. Leila, min fru, har fått tjänstledigt och ser fram emot att åter få uppleva Kalifornien där hon bodde några år som tonåring. Det pirrar nog lite i allas våra magar.

Ericssons kontor i Silicon Valley ligger i f.d. Redbacks lokaler i San José. I början av 2007 förvärvar Ericsson Redback, ett företag som utvecklar s.k. IP-routrar (växlar för datatrafik). I planen ingår att använda Redbacks router som plattform för en ny Ericsson-produkt, en Gateway för de nya 4G/LTE-näten. Den första produkten att utvecklas i samarbete mellan ”det gamla” Ericsson och det nyförvävade bolaget, med fokus på att skapa synergier som tar tillvara det allra bästa från bägge sidor. Ericsson kan mobilnät, Redback kan IP.

Hösten 2007 får jag uppdraget att leda och”landa” systemarkitekturen för Ericssons nya Gateway. En spännande uppgift, och samtidigt en uppgift som jag tar emot med största ödmjukhet och respekt. Systemarkitekturen är där teknik, organisation och mycket annat möts. Den bestämmer inte bara centrala, tekniska produktegenskaper, utan också mjukare aspekter som ansvarsfördelning och samarbetsformer över organisationsgränser. Här gäller det att dra maximal nytta av, och kombinera det stora mobilnätskunnandet inom Ericsson med det stora IP-kunnandet hos Redback, och samtidigt varsamt hantera skillnader i synsätt på hur man bygger produkter, arbetssätt och annat. En fantastisk utmaning, med tuffa deadlines, företagskulturer som möts, tidsskillnader och geografiska avstånd.

Under 2010 lanserar flera stora operatörer 4G med Ericssons Gateway i sina nät. Där ingår de två första 4G-näten i USA, liksom världens första 4G-nät i kommersiell drift.

Är tacksam och också lite stolt, att tillsammans med så många duktiga och energiska människor på bägge sidor om Atlanten ha fått vara med om att utveckla en central produkt i nästa generations mobilnät. Och att väldigt konkret ha fått uppleva kraften i ett väl fungerande samarbete. En fantastisk erfarenhet och ett guldkorn i minnessamlingen.

Men Linköping då, har jag haft någon nytta av studierna där?

Jag läste den teoretiska inriktningen på C-linjen, fortsatte sen som doktorand i gruppen för logikprogrammering vid IDA och avslutade med ett år som post doc vid École normale supérieure i Paris. Ämnet var automatiserad, formell verifiering av programvara. Även det ett år som fyllde på minneskontot. Kan tyckas som en lite teoretisk bakgrund, väsenskild från produktutveckling vid Ericsson. Men skillnaderna finns mest på ytan. Abstraktion, pedagogik och mänskliga relationer är centrala ingredienser i arbetet som systemarkitekt. Att abstrahera, eller ”se skogen trots alla träd” var ett genomgående tema på C-linjen. Likaså att presentera och förklara, inte minst med ett extraknäck som kursassistent. Och, ej att förglömma, den sociala tillvaro som livet som student erbjuder. En ovärderlig skola i sig. Arbetslivet, speciellt i större företag och organisationer, handlar så mycket mer om relationer och det mellanmänskliga än man kanske tror då man sitter på en föreläsning eller pluggar inför nästa tenta.

Det har nu gått ett drygt år sen vi flyttade till Kalifornien. Tiden går enormt fort, kanske för att man upplever så mycket. Silicon Valley är en smältdegel av olika kulturer. Att bo och leva här är utvecklande på så många plan, inte minst för barnen. Det ger också tillfälle att uppleva Kaliforniens natursköna miljöer. Att arbeta vid Ericssons enhet i Silicon Valley har givit mig helt nya perspektiv. Platsen är själva navet i Ericssons migrering mot nästa generations nätverkslösningar, och självklart är det spännande att få vara en del i den utvecklingen.

Nu är det dags att sluta skriva och istället berätta en godnattsaga för flickorna. Snart är de för stora för sagor. Och vem vet, kanske blir dessa lugna, mysiga stunder tillsammans mina allra viktigaste och mest glädjefyllda minnen på ålderns höst.

Källa: LiTHs alumniblogg (numera borttagen)