Den Gyldene Freden i Gamla Stan i Stockholm. En av världens äldsta restauranger, som funnits på samma adress sen 1722. Just idag för nio år sen också platsen för mammas 80-årsfirande. Firandet är planerat som en överraskning. Mina syskon bokar bord, hämtar upp mamma och tar henne under lämpliga förevändningar till restaurangen, allt för att hålla spänningen uppe och födelsedagsbarnet ovetande in i det längsta. Väl där lotsas hon ner för trapporna, in bland Den Gyldene Fredens källarvarv till ett mysigt bord i en avskild del av restaurangen.
Själv bor jag och familjen i Kalifornien vid den här tiden. Jag ringer till mamma på födelsedagen för att gratulera. Passar samtidigt på att beklaga att vi befinner oss så långt bort, att vi inte kan vara hemma i Sverige och fira när hon nu fyller jämnt. Några timmar efter att vi lagt på luren hoppar jag på ett plan från San Francisco och reser hem till Sverige. Landar lagom för att hinna fram till Den Gyldene Freden i samma stund som servitrisen tar upp beställningarna. Skjuter in en extra stol vid bordet och slår mig ner. Det blir ett kärt och oväntat återseende där under källarvalven, en liten extra överraskning i överraskningen. Vi äter gott, pratar gott och dricker gott. Mamma är glad, uppsluppen, kanske till och med lite överväldigad.
Plötsligt smyger den sig på. Jetlagen. Den där märkliga overklighetskänslan. En natt på flyg sätter sina spår. Då efterrätten serveras reser jag mig för att pudra näsan, går ut från vår lilla vrå och letar efter toaletten. Hajar till när någon bakom mig plötsligt ropar ”Hi Staffan”. Vänder mig om och ser en handfull amerikanska kollegor sitta runt ett bord. Kollegor som jag känner från kontoret i Kalifornien. De sitter där och ser på mig med stora vita leenden. Marken gungar till under fötterna. Situationen under de mörka källarvalven känns plötsligt surrealistisk. Har jag drömt alltihop? Är jag i själva verket kvar i USA? Tankarna virvlar, en och annan snuddar vid mitt eget mentala tillstånd. Återfår fotfästet då Peter, han som sagt ”Hi” förklarar att hela gänget är på workshop i Kista och har råkat välja Gyldene Freden för gemensam middag. ”What a coincidence!” säger han. Jag drar en lättnadens suck. Världen är helt enkelt bara liten. Och tiden är kort. Igår skulle mamma ha fyllt 89.
Inlägget finns även på Facebook.
