Januari 1969. På Skansen anordnas en skidtävling för barn. Brorsan och hans jämnårige kompis bestämmer sig för att vara med. Själv är jag fem år, bara hälften så gammal, men hänger på jag med. Med små korta femårsben är det svårt att hålla jämnt tempo med dom äldre och jag sackar snart efter. Långt där framme ser jag hur dom går i mål, och hur en man sekunden senare går fram och säger något till dem. Plötsligt vänder dom sig åt mitt håll, viftar och ropar ”Staffan, skynda dig, det är nån som vill fota oss”. Jag lägger i den högsta växel en femåring förmår. Väl framme presenterar den vänlige mannen sig som fotograf från Aftonbladet och ber oss ställa upp oss. ”Du längst fram” säger han och pekar på mig. ”Sen du och sist du”. Kompisen och brorsan placeras ut. Vi intar våra poser och fotografen knäpper sin bild. Känner mig upprymd där jag står allra längst fram, framför brorsan och hans kompis, och förstår plötsligt innebörden av ordet ”mallig”.
Inlägget finns även i Det Gamla Stockholm på Facebook.
