”Working under cover” fick en för mig ny innebörd nu i veckan. Vaknar tidigt en morgon innan larmet har gått. Sträcker ut handen i det becksvarta mörkret och famlar efter mobilen. Får tag på den till slut, halar in den och drar täcket över mig innan jag tänder skärmen för att kolla vad klockan är. Vet av erfarenhet att lysande mobilskärmar i mörka sovrum kan skapa oväntade och inte alltid önskvärda reaktioner hos sovande sambos. Medan jag fingrar på mobilen börjar plötsligt en morgonpigg kollega chatta med mig, skriver en fråga om en jobbgrej. Innan hjärnan riktigt hunnit fatta vad som är i görningen så har fingrarna svarat. Kollegan skickar en följdfråga. Och rätt vad det är så finner jag mig indragen i en djuplodande jobbdiskussion där under täcket. Hjärnan hinner så småningom ikapp, lagom för att hindra fingrarna från att svara när kollegan försöker växla till videosamtal.
Inlägget finns även på Facebook.
