Vi flanerar sakta genom ett solindränkt Göteborg, min bättre hälft och jag. Planlöst rör vi oss i den riktning som lusten och andan bär, vi har inte bråttom. Föga anar vi att vi ska springa ihop med Göteborgs Bellman.

Caféva i Haga i Göteborg. Ett favoritställe för lunch, inte minst på torsdagar. Det inbjuder liksom till spontana, oväntade möten, trevliga, intressanta och ibland dråpliga.

Anländer aningen för tidigt till kvällens event, uruppförandet av pianosviten Odysseys and Apostrophes. Går fram till räcket intill Sjömanskyrkan och tar tillfället att njuta av solen och utsikten över älven innan jag går in.

Får syn på en and ensam ute på en brygga under en kvällspromenad genom Slottsskogen i december.

Bilden på ett gammalt fransk-svenskt ficklexikon dyker upp i flödet, och jag påminns om en språkförbistring i 90-talets Paris.

En stad med månghundraåriga anor. Där varje plats har en historia att berätta, nästan oavsett var man hamnar. Kanske inte något storvulet om kungar och fältslag, utan något mer lågmält och personligt, en historia som kittlar fantasin och påminner om tidens gång.