Kör hemåt på en lång, rak, mörk och mycket ödslig Björlandaväg. Har varit på besök hos goda vänner i Björlanda, det är lördagskväll och klockan är strax före midnatt. Plötsligt kittlar det till i näsan. Inte lite, utan brutalt, och jag nyser kraftfullt flera gånger i snabb följd. Därefter inget. En allergi som då och då ger sig till känna på just detta vis. Bilen vinglar till. Och plötsligt, som från ingenstans, tänds ett blåljus alldeles bakom mig och jag bländas av ett starkt strålkastarljus som reflekteras i backspegeln. Jag svänger av, stannar till på vägrenen och vevar ner rutan. Sekunden därefter är bilen omringad av tre uniformerade poliser. Samtliga kvinnor. En av dem ber om mitt körkort, en annan sticker fram alkomätaren och ber mig i vänlig men bestämd ton att blåsa. Väl godkänd frågar den tredje om jag vet varför dom stoppade mig? Ser dem lite skamset i ögonen och förklarar osammanhängande något om nysningar och vinglig körning. Deras annars bestämda ansiktsuttryck skiftar till något outgrundligt, en blandning av medlidande och skräck, och dom ryggar tillbaka en smula. Förklarar snabbt att nej, jag har nog inte Corona. Lättnaden är omedelbar, och den tredje polisen bestämmer sig för att ge mig en vink om det rätta svaret. ”Vet du vilken hastighetsbegränsning som gäller här?”
Inlägget finns även på Facebook.
