Vi tar en taxi till Backen, Umeås äldsta stadsdel några kilometer väster om stadskärnan. Taxi, då tid och ljus är knappare resurser än plånboken under ett kort helgbesök på nordliga breddgrader. En träkyrka låg här på 1300-talet, ett embryo till det som skulle bli Umeå. Långt innan staden formellt blev till stad 1622. I år jubilerar man, festar och firar att Umeå fyller 400 år. Staden hamnade en bit öster om här, landhöjningen hade gjort sitt när det väl var dags och en plats nedströms passade bättre. Den gamla träkyrkan ersattes med tiden av en stenkyrka som sen 1500-talet mer än en gång brunnit ner för att åter byggas upp, senast för bara några decennier sen. Vi tittar kort in i kyrkan där söndagsmässan är i full gång.
Berättar för taxichauffören att jag läst att Ume förr betraktades som ”porten till vildmarken”. Han skrattar till, ”så är det än idag” säger han. Han är ett riktigt lyckokast, taxichauffören. Efter kyrkan tar han oss på en tur i Backen. Han visar oss Hagabröd, ett bageri sen generationer, och Angården, Umeås äldsta bevarade byggnad.
Sen lämnar vi Backen, alltmedan vår vän taxichauffören berättar om sina våndor inför den Italienske svärsonens familjs besök. ”Vad hade vi att visa som Italien med alla sina vackra byggnader inte har?” säger han med bekymrad röst. Vild natur, forsar, björnar och älgar visar sig vara svaret. ”Dom var helt lyriska, Italienarna” säger han, och förklarar sen att Evert Taube är lite av en hjälte på bygden ”Det var hans sång Änglamark som en gång räddade Vindelälven en bit bort från utbyggnad”.
Väl tillbaka tar vi en promenad runt Nydalasjön, bara ett stenkast från dotterns studentlya. En vacker försmak av vildmarken på andra sidan porten.
Inlägget finns även på Facebook.
