“Can I take a picture”? En medelålders man ställer frågan medan han intensivt tittar på min halvätna lunch. Hans engelska har en lätt tysk accent och han står där med sin mobil riktad mot min lunchbricka redo att knäppa en bild. Jag hajar till, försjunken i tankar som jag är där jag sitter i solgasset på uteserveringen vid Haga Nygata. Märkte inte när han nyss klev av sin el-scooter alldeles intill mig, men förstår strax att det var åsynen av mina pannkakor som fick honom att stanna. ”Sure, no problem” svarar jag lite konfunderat. Mannen förklarar att han vill beställa samma rätt som jag har på tallriken, men inte vet vad den heter. ”It’s easier to show them a picture” fortsätter han. Jag berättar kort om den svenska torsdagstraditionen med ärtsoppa och pannkakor. Ser honom reagera med en lätt förvirrad min, så jag tillägger ”Just order number two, and they’ll know what you want”. Han skiner upp och ber mig vakta hans scooter medan han beställer. Sen vänder han sig om och går mot caféet. Just när han försvinner in genom dörren hör jag honom mumla ”number two” för sig själv.
Inlägget finns också i Alla vi som älskar Göteborg.
