Blickar man upp på fasaden mot norr ser man något ovanligt, byggnaden har trots sitt modesta yttre något alldeles speciellt. Högt däruppe, alldeles under taket står siffran ”3” följd av ett kommatecken och flera hundra decimaler ”14159…”. Det är nog inte bara jag som undrar varför Pi står skrivet på väggen. Nyfikenheten tar till slut över och jag bestämmer mig för att fråga fastighetsägaren Sätila Holding. Skickar ett mejl, och får snart ett vänligt svar från Sätilas ordförande själv, Lennart Grebelius, som tackar för mitt intresse och förklarar att han låtit måla Pi på fasaden helt enkelt för att han tycker det är ett intressant och vackert tal.
Vi utväxlar några tankar om Pi, ett tal som fascinerat mänskligheten i tusentals år. Världens mest kända konstant. Kanske för att den liksom är “given”, bortom det av människan konstruerade, definierad som den är av kvoten mellan en cirkels omkrets och diameter. Och, som det visat sig, användbar inom de mest skilda områden. Att cirkeln som geometrisk figur och symbol under alla tider varit mytomspunnen bidrar nog även det till det skimmer av mystik som omgärdar Pi. Ta till exempel sägnen om Arkimedes sista ord, de om hans cirklar som inte fick rubbas, för att inte nämna vigselringen som symboliserar äktenskapets evighet. Ett och annat (mer eller mindre nördigt) skämt förekommer också som anspelar på mytbildningen kring Pi.
Jag nämner något som får åtminstone min tanke att svindla, att varje litterärt verk som skrivits eller någonsin kommer att skrivas troligtvis återfinns någonstans i Pi:s decimalutveckling (med lämplig översättning mellan siffror och bokstäver). Och inte bara dessa verk, utan även alla de som aldrig någonsin kommer att skrivas. Men, som sagt, det finns ett litet förbehåll: ”troligtvis”. Resonemanget förutsätter att Pi är ett s.k. ”absolut normalt tal” (ett matematiskt begrepp), något matematikerna är hyfsat eniga om, men som trots detta fortfarande bara är en förmodan som ingen ännu lyckats leda i bevis. Och kanske kommer ingen heller göra det, kanske förblir det en av dessa evigt öppna frågor som bidrar till att mystiken kring Pi fortsätter att skimra?
Lennart svarar att han delar mitt intresse för Pi, och att han skapat ett digitalt verk med en biljon (tusen miljarder) decimaler. Han skickar mig en länk till verket, och plötsligt inser jag vidden av hans intresse för Pi, att det sträcker sig långt bortom siffrorna på fasaden. Jag noterar att han utöver näringslivsperson även är filantrop och konstnär, och kanske är det den konstnärliga, kreativa sidan som nu lyser igenom.
Alla svindlande perspektiv som väckts av dekorationerna på fasaden får mig att undra hur platsen såg ut innan fastigheten byggdes. Jag hittar några gamla bilder i Carlotta, stadsbibliotekets arkiv. En från 1936, som visar huset som stod där innan, och några senare, från 1950 och 60-talet då fastigheten fanns på plats, inför bygget av Kungsgaraget mittemot och insprängningen i Otterhällan.
Nästa gång jag går till jobbet tar jag omvägen via Drottninggatans trappor. Där, nere på Magasinsgatan, ser man fastighetens andra, östra sida som ligger mitt i restaurangstråket, byggnadens egentliga framsida. På fasaden över entrén till restaurang Magazzino står de första trettio Fibonacci-talen inskrivna, en talserie nästan lika välkänd och mytomspunnen som Pi. Varför står den där? Fick tyvärr aldrig tillfälle att ställa frågan under vår korta korrespondens, men tror nog att svaret är snarlikt det för Pi.
